Om boken: 2002 / Konstantin Mikhailovich Fofanov föddes i St. Petersburg. Poetens far var en fattig köpman som handlade ved i huvudstaden, hans farfar var en olonetsbonde. Fofanov växte upp på billiga privata internatskolor och fick ingen bra utbildning. Han började publicera 1881, den första boken av hans dikter publicerades 1887. De mörka decennierna av 80-90-talet, en tid av politisk reaktion i landet, en tid av förfall och ideologisk förvirring bland den ryska intelligentian, lämnade deras skarpa stämpel på Fofanovs verk. Fofanov agerade som en härold för "ren konst" i sina dikter försökte han fly från den vulgära och grova verkligheten in i de magiska drömmarnas värld. Sonen till den "sjuka generationen", han hedrade impulserna från kämpar för folkets bästa, sympatiserade med de fattiga och föräldralösa, men i sin maktlöshet inför ondskan kontrasterade han bara den rena, poetiska naturen med honom och komponerade romantiska berättelser om blommor och växter. Fofanovs poesi är målad i molltoner; den kännetecknas av en speciell melodiöshet, en generös variation av nyanser av stämningar som fångas i deras flyktighet, ostadigheten och dämpningen i lyriska bilder. Ibland är hans vers, häftig och nervös, bortskämd av banala "skönheter". På 80-talet var Fofanov en av de mest populära poeterna. Leo Tolstoj, Maikov, Tjechov talade varmt om honom, Repin älskade honom högt. Fofanov stod på många sätt nära symbolisterna, som förklarade honom som deras föregångare. Från sin ungdom var poetens livsväg tyngd av ständig nöd, sjukdom och motgångar. Fofanovs berömmelse hade redan bleknat vid slutet av hans dagar. Han dog och lämnade en stor familj halvt utblottad.